Orkar fan inte skriva mer om berget men jag får bita ihop för det är alltid kul att läsa sen..
Klockan sattes på KVART I 2! på natten. Vi byllsade på oss massvis av kläder för en timme senare skulle vi gå upp för den fruktade toppen Lenana på 4985 möh. Efter en halv kopp gröt som smakade som en blandning av bränt-pappers-kartong och lite varm choklad radades vi upp och bestigningen började. Det var bäcksvart ute så det enda ljus vi hade var våra pannlampor. Eftersom vi skulle stiga så pass mycket i höjdmeter under bara några få timmar gick vi JÄTTElångsamt för att undvika spya, huvudvärk och yrsel. Men så lätt var det inte utan efter bara någon timme började några må dåligt och kräkas. Själv mådde jag fortfarande fett bra och vi var nästan lite otåliga då det gick så himla långsamt. Vi gick dessutom sist så vid första pausen gick vi framåt och var några av de första. Fler mådde dåligt och kräktes, hade sprängande huvudvärk och ville inte gå vidare.
Hahaha tror det här var i början då vi precis hade börjat gå.
Här var vi riktigt nära toppen, och solen började gå upp. Vi hade seriöst gått i 4 timmar eller något. Men det var så himla värt det, ni ser ju vi var över molnen! Så högt hade vi seriöst gått.
Amanda 20 minuter innan toppen. Haha det var ju snö däruppe, vilket ni ser åt vänster. SNÖ I AFRIKA!!
Världens största mupp MEN JAG KLARADE DET!! Jag var bland dom första som kom upp och jag är så jävla stolt, och inte bara över mig själv utan alla 67.
Hahaha bästa!!!
Felle, Jossan, Malin och jag!
Här ser man tydligare att vi faktiskt var ovanför molnen
Det började ljusna mer och mer ju närmare toppen vi kom och här kan ni se vilken bergbestigning det faktiskt var, man var tvungen att använda händerna och vara noga med att inte släppa lös stenar som skulle komma att skada de bakom en.
HAHA felle och jag precis när vi kommit ner. Tyckte nästan nervägen var jobbigare för jag fick så himla ont i mina knän, höll på att bryta ihop. Men det var så jävla skönt att komma ner och veta att man klarat det.
När vi kom ner var vi tvungna att dricka ORS, vilket vi gjorde varje dag när vi kommit till camp. ORS innehåller mineraler och salter som motverkar höjdsjuka, kräkningar och diarré myys. Men det smakade i alla fall SKUNK! Som en blandning av kloakvatten och resorb utan smak.
Efter lite frukost, ihoppackning av väskor var vi tvungna att fortstätta vandringen.. Vi hade seriöst gått i 6 timmar, från 3 på natten till 9 på morgonen för att sedan fortsätta i SEXTON kilometer till.
Ni ser toppen till vänster, där uppe var vi. Den högsta toppen får vi inte gå upp för och det är två personer per år som dör när det försöker. Det tar typ 16 timmar att gå upp. Helt sjukt.
Christoffer och Johanna matchar lite. Här vid en sitting break
Vi samlade våra sista krafter och gick och gick och gick.. Vi fördrev tiden med jag tänker på.. och sen ska man gissa på vilken person man tänker på. FAN VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ DEN LEKEN!!! hahaha
Vi campade den sista natten vid samma ställe som den första och gick dagen efter den sista milen mot bussarna. Och fyfan vad man bara ville hem och ta en dusch då. Efter fem dagar utan dusch var det de enda jag ville.. Men innan stannade vi och åt vad som enligt Axel var "Kenyas godaste hambugare". Blev astaggad men ganska så besviken när jag upptäckte att det bestod av vittbröd, en liten köttfärsbit och potatissallad. Men vafan det var gott ändå!
Sista biten till bussarna då vi krossade ekvatorn!
Sammanlagt måste jag säga att den här resan var över förväntan. Det var verkligen mysigt och jag tyckte det var askul! Kan ha något att göra med att jag inte mådde dåligt någon gång. Hade verkligen tur med det och jaa, jag kan säga att jag inte behövt ha sådan ångest som jag hade innan.
Mt. Kenya var över förväntan!! Inte för att jag nånsin skulle göra det igen hahaha
