När vi väl kom fram trodde vi att det värsta var över, vi skulle gå runt jäveln också men det var nog inte så jobbigt. VAR DET JOBBIGT? JAAAA! Höll på att bryta ihop och börja gråta innan jag nådde högsta toppen. Det var så himla varmt och jag blev helt ensam och hade ingen som kunde peppa mig. Det dunkade i mina öron av utmattning och det var hemskt helt enkelt. Men det var nog inte så konstigt för jag höll ett snabbt tempo och kom någon halvtimme efter dom första.
Träffade Nathalie o Emma på toppen o det var tur det, för då kämpade jag vidare. När jag kom ner var jag dammig o smutsig o kände mig jätteäcklig. Helt sjukt vad dammigt det var alltså. Men mina skor gav inga skavsår i alla fall. Hoppas det håller i sig.
Men efter det här känner jag mig typ taggad på Mt. Kenya, för nu är det faktiskt möjligt att jag kan klara det. För även om jag verkligen inte ville gå mer när jag väl var där, hade jag inget val o bara fortsatte! Jag ska fan klara 5 dagar i sträck av detta.. Mt Kenya.
Där allt började, Longonot i bakgrunden
Jag o Malin när vi just "kommit upp". Här var jag redan helt slut men glad över att det "värsta" var över. Ack så fel vi hade..
Jag, Malin o Felleman innan helvetet började
Precis när jag kommit upp, satt ner av ren utmattning (fett cooouuuuul tröja hehe)
Mandink o Maliiin efter första etappen
Felleman visade skillsen (kolla vad fint det är ändå!!!!)
Sen skulle Emelie o jag försöka hehe.. Gick ju sådär
Runt hela vulkanen gick vi, tog väl 2 timmar eller nåt.
Känner typ att jag inte ens behöver träna innan sommaren så mycket träningsverk som jag har
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar